Generation Zero utspelar sig i ett anakronistiskt Sverige. Året är 1989. Du har varit på en utflykt i skärgården och kommer hem igen. Plötsligt är alla människor borta och kvar är endast ett gäng ondskefulla robotar, i olika storlekar, som du måste slåss emot för att överleva.
När jag såg trailern så tyckte jag att Generation Zero verkade så sjukt coolt att jag höll på att smälla av. Till en början så trodde jag – och många med mig – att spelet utspelade sig i konstnären Simon Stålenhags värld och var baserat på hans verk, men så är officiellt inte fallet. Svenska Avalanche Studios hävdar med bestämdhet att de inte har blivit inspirerade av Simon Stålenhag. Oavsett hur det ligger till så är likheterna slående och även anledningen till att min puls höjdes för att ”sci-fi” och ”Sverige” nämns i samma mening ungefär lika ofta som ”hederlig” och ”politiker”.
Varningsklockorna började dock klämta när jag startade spelet och istället för ett coolt, snyggt intro så får jag läsa en rulltext som berättar vad min karaktär har gjort innan han kommer till ön i skärgården. I Mutant Year Zero, som också är ett spel med inte en så superhög budget, så löste de i alla fall sina cutscenes med animerade stillbilder och ljud, men i Generation Zero blir det inget sånt, utan det blir en vit, tråkig rulltext på svart botten…s
Sen kommer du in i själva spelet och till en början är det verkligen wow! Riktigt snyggt, välproducerat och… vänta nu… Registrerings-plåtarna på bilarna är ju exakt likadana, kiosken – som stod nere vid hamnen – dyker upp i exakt samma skepnad längre in i spelet, med exakt samma skyltar som önskar dig ”Välkommen tillbaka”. Insidan av husen är på flertalet ställen på pricken likadana. Sekunden som jag börjar skrapa på den supertunna ytan så inser jag att det här är ganska uselt egentligen. Allt ser vansinnigt snyggt ut, på håll. Skogarna, husen och alla detaljer är väldigt skickligt gjorda – men spelskaparna har ju återanvänt samma textur om och om igen, så det blir istället en enda lång upprepning.
Stor del av spelmekaniken känns igen från Division 2; det är till och med samma knappar förutom att man inte kan gömma sig på ett bra och smidigt sätt. Vilket är dumt, då det hela bygger på att hålla sig undan om man inte har eldkraft nog att döda robotarna. Generation Zero hade helt klart vunnit på en tredjepersonsvy istället för FPS. Robotarna du slåss med är snabba och riktigt tåliga bestar, så det gäller att ha tungan rätt i mun för träffa dem rätt och förvandla dem till skrot. Nu kommer vi även till det som verkligen gör Generation Zero irriterande: Tar ammunitionen slu*t i ditt vapen – och du har annan ammunition som funkar till samma vapen – så måste du manuellt gå in i inventariet och ändra sort. Det är vansinnigt irriterande, när du har robothundar gläfsande i röven.
I likhet med Fallout 76 så är Generation Zero ett fruktansvärt tomt spel. Det finns inga karaktärer i spelet, förutom robotar och en och en annan online-spelare. Under mina timmar så mötte jag två stycken andra spelare och när vi blev tre stycken så kickade spelet ut mig för att vi blev ”för många”.
Releasen var 26 mars och dagen efter så släpptes en över 9 GB stor patch; en patch som gjorde att min avatar blev osynlig och tappade all utrustning. Tack för det… Efter diverse omladdningar och svärande fick jag tillbaka honom, men inte utrustningen.
Det finns ändå bra saker i Generation Zero också: musiken är episk, miljöerna är vackra (på håll) och ljudet är stämningsfullt och imponerande genomfört. Jag gillar att kunna lura robotarna med olika grejer såsom radioapparater och fyrverkerier och sen kunna pricka en gasoltub och spränga dem i luften. Tyvärr blir det inte mer än så. Generation Zero går ut på att: hitta robot, döda robot, loota och sen dö tre/fyra gånger på kort tid för att dina vapen är kassa och robotarna hoppar på dig från alla håll.
Sammanfattningsvis så fanns alla ingredienser här för att göra ett vansinnigt underhållande och snyggt spel, men istället så blev det ett upprepande och i slu*tändan långtråkigt spel – om än med vissa ljuspunkter – som lyfter det från ”bottennapp” till ”mediokert”.
Så här sätter vi betyg på Senses
